Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oscar Levertin - Ur Diktare och drömmare - Dantes Vita Nuova
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
motsatsen till rokokons fjärilslynne. Troheten i dess
sublimaste form var denna uppfattnings hörnsten. Kärleken blef
basen för alla sociala och personliga dygder. Ingen möda vore
för svår och ingen pröfvotid för lång för att vinna den
tillbedda — sjunger en trubadur — liksom ingen dagsmarsch
är för mödosam, när det gäller att nå ett ljuft härbärge. Ett
otal af allegoriserande dikter om älskandes pilgrimsfärder till
kärleksträdgårdens brunnar och rosenhäckar förde
uppfattningen vidare, tills den med skolastisk spetsfundighet
kristalliserades i Guillaume de Lorris’ stora erotiska allegori,
”Rosenromanen” :
Ci est le Roman de la Rose
Ou l’art d’amour est toute enclose.
Genom provensalska mellanhänder öfverfördes dessa
läror till Italien, och då de i Frankrike stelnade i en kylig
allegorivärld, fingo de här en ny spirkraft, men med
förändrad karaktär. Chevaleriet hade aldrig vunnit något
nämn-värdt inträde i Italien, och i stället för den höfviska
riddar-andan med dess så att säga praktiska idealisering, omsatt
i seder och handling, trädde här en filosofisk och teologisk
riktning, utgående från det universitet, där den nya diktningen
fick sin stamhärd — Bologna. Chevaleriets sociala
kärleks-idealism förvandlades till en erotisk metafysik, en
öfversvinne-lig dygdelära, bräddad af drömmeri och helgelse. Guittone
från Arezzo och Guido Guinicelli utvecklade denna
förändrade kärleksdoktrin i ett system af poetiska liknelser.
Kärleken blef för det profana lifvet detsamma som
uppenbarelsen för det kyrkliga, med samma gudomliga innebörd,
full-komlighetskraf och hänförelse. Som biet uppsöker
honungs-blomman, uppsöker kärleken ädla hjärtan, och dess lidelse
är lika oskiljaktig från ett upphöjdt sinne, som glansen och
branden ifrån flamman. Den älskade blef ett skyddshelgon,
och dyrkan för henne en jakobsstege till — bredvid bönens —
på hvilken människan kunde närma sig det himmelska.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
