Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han har dränkt sig i brännvin, Gösta Berling, och död
är han.
Det, som nu rör sig hos honom, är bara dödningaknotor,
och han vill inte unna dem att få lefva; om han vill
kalla det liv? Det är just, som om han ville missunna de
döda en dans öfver grafkullarna i stjärnljuset.
Skäms han för att han har blifvit afsatt, eftersom han
vill dö nu? Det vore mera ära med att han använde sina
gåfvor och blefve till någon nytta på Guds gröna jord, skall
jag säga honom. Hvarför kom han inte till mig strax, så
skulle jag ha ställt allt till rätta igen åt honom? Ja, nu
väntar han sig väl mycken heder af att bli svept och lagd
på sågspån och kallas ett vackert lik?”
Tiggaren satt lugn, nästan småleende, medan hon dundrade
fram sina vreda ord. Ingen fara, jublade han, ingen
fara! De eviga skogarna vänta, och hon har ingen makt
att vända din själ därifrån.
Men majorskan teg och gick ett par slag upp och ned i
rummet. Så tog hon plats framme vid spiseln, satte upp
fotterna på hällen och stödde armbågarna mot knäet.
”Tusan djäflar!” sade hon och småskrattade för sig
själf. ”Det är mer sant det jag säger, än jag själf märker.
Tror han inte, Gösta Berling, att de flesta i denna världen
äro döda eller halfdöda? Tror han jag lefver? Ånej då!
Ånej då!
Ja, se på mig, han! Jag är majorskan på Ekeby, och
jag är väl den mäktigaste frun i Värmland. Om jag vinkar
med ett finger, så springer landshöfdingen, och om jag
vinkar med två, så springer biskopen, och vinkar jag med
tre, så dansa både domkapitel och rådmän och alla
brukspatroner i Värmland polska på Karlstads torg. Tusan
djäflar, pojke, jag säger honom, att jag inte är något annat
än ett påklädt lik. Gud vet hur litet lif det är i mig.”
Tiggaren lutade sig fram på stolen och lyssnade med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
