Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
genomilade enhvar, som nalkades er. Det var mödan värdt att
slösa sitt guld på de vaxljus, som skulle lysa upp er fägring,
på vinet, som födde munterheten i edra hjärtan, det var
mödan värdt att för er skull dansa skosulorna till stoft och
gnida lam armen, som förde fiolstråken.
O, forna tiders kvinnor, det var ni, som ägde nyckeln
till paradisets port.
Ekeby salar vimla af de ljufvaste af er ljufva skara.
Där är den unga grefvinnan Dohna, sprittande glad och
lysten efter lek och dans, såsom det anstår hennes tjugu år,
där äro lagmannens i Munkerud vackra döttrar och de glada
fröknarna på Berga, där är Anna Stjärnhök, tusen gånger
vackrare än förr i det blida svårmod, som har kommit öfver
henne alltsedan den natt, då hon jagades af vargarna, där
äro ännu många flere, som väl inte ännu äro glömda, men
snart skola vara det, och där är äfven den sköna Marianne
Sinclaire.
Hon, den ryktbara, som hade lyst vid kungens hof,
glänst i grefveslotten, skönhetens drottning, som hade dragit
rundtorn landet och tagit hyllning öfverallt, hon, som tände
kärlekens gnista, hvar hon visade sig, hon hade värdigats
komma på kavaljerernas fest.
Högt strålade den tiden Värmlands ära, buren af många
stolta namn. Mycket hade det vackra landets glada barn
att yfvas öfver, men då de nämnde sina härliga, så
försummade de aldrig att nämna Marianne Sinclaire.
Sagan om hennes segrar fyllde landet.
Man talade om de grefvekronor, som hade sväfvat öfver
hennes hufvud, om de millioner, som hade lagts för hennes
fötter, om de krigarsvärd och skaldekransar, hvilkas glans
hade lockat henne.
Och inte bara skönhet ägde hon. Hon var snillrik och
lärd. Tidens bästa män gladdes åt att samtala med henne.
Hon författade inte själf, men många af hennes idéer, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
