Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ut, herr Gösta?” frågade hon, då de skulle gå in bland
åskådarna.
”Det kan fröken Marianne. Kavaljererna kunna tiga,
för dem svarar jag.”
Hon fällde ögonlocken. Ett egendomligt leende krusade
hennes läppar.
”Om ändå sanningen kommer ut, hvad skulle då
människor tro om mig, herr Gösta?”
”De skola inte tro någonting, de skola veta, att detta
ingenting betyder. De skola tänka, att vi voro inne i rollen
och fortsatte att spela.”
Ännu en fråga kom smygande fram under de fällda
ögonlocken, under det påtagna leendet.
”Men herr Gösta själf? Hvad tänker herr Gösta om
saken?”
”Jag tänker, att fröken Marianne är kär i mig,”
skämtade han.
”Tro ingenting sådant!” smålog hon. "Då måste jag
genomborra herr Gösta med denna min spanska dolk för
att visa, att herr Gösta har orätt.”
”Dyra äro kvinnokyssar,” sade Gösta. ”Kostar det
lifvet att kyssas af fröken Marianne?”
Då kom en blick ljungande mot honom ur Mariannes
ögon, så skarp, att den kändes som en stöt.
”Jag ville se honom död, Gösta Berling, död, död!”
Dessa ord tände gammal längtan i poetens blod.
”Ack,” sade han, ”att dessa ord vore mer än ord, att
de vore pilar, som komme hvinande ur ett mörkt snår, att
de vore dolk eller gift och hade makt att förgöra denna
usla kropp och ge min själ friheten!”
Hon var åter lugn och småleende.
”Barnsligheter!” sade hon och tog hans arm för att
bege sig ut bland gästerna.
De bibehöllo sina kostymer, och deras triumfer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
