- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 22. Selma Lagerlöf ; Gustaf Fröding /
58

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


O, forna tiders kvinnor, väl måtte det behagat er,
där I färdadens in i ljufva drömmars himmel, att väckas
af en serenad från de trognaste af edra riddare! Väl måtte
det behaga er, såsom det väl behagar en hänsomnad själ
att väckas af himlarnas ljufva musik.

Men kavaljererna hunno inte långt på detta fromma
tåg, ty redan då de kommo till Björne, funno de den sköna
Marianne liggande i drifvan, just vid porten till hemmet.

De bäfvade och vredgades vid att se henne där. Det
var som att finna ett tillbedt helgon ligga stympadt och
plundradt utanför kyrkporten.

Gösta skakade sin knutna hand mot det mörka huset.
”Ni hatets barn,” ropade han, ”ni hagelskurar, ni
nordanstormar, ni förhärjare af Guds lustgård!”

Beerencreutz tände sin hornlykta och lyste ned i det
blåbleka ansiktet. Då sågo kavaljererna Mariannes sargade
händer och de tårar, som hade frusit till is i hennes
ögonhår, och de jämrade sig som kvinnor, ty hon var dock
inte bara en helgonbild, utan en skön kvinna, som hade
varit till en glädje för gamla hjärtan.

Gösta Berling kastade sig ned på knä bredvid henne.

”Här ligger hon nu, min brud,” sade han. ”Hon gaf
mig brudkyssen för några timmar sen, och hennes far har
lofvat mig sin välsignelse. Hon ligger och väntar, att jag
skall komma och dela hennes hvita bädd.”

Och Gösta lyfte upp den liflösa på starka armar.

”Hem till Ekeby med henne!” ropade han. ”Nu är
hon min. I drifvan har jag hittat henne, nu skall ingen
ta henne ifrån mig. Vi skola inte väcka dem därinne. Hvad
skall hon göra där inom de portar, mot hvilka hon har
slagit sin hand i blod?”

Han fick göra, som han ville. Han lade ned Marianne
i främsta släden och satte sig vid hennes sida. Beerencreutz
ställde sig bakpå och tog tömmarna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:33 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/22/0061.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free