Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då auktionen började, hade han fyllt halfva salen med
ett otroligt virrvarr af uppstapladt husgeråd.
Tvärsöfver rummet hade han ställt en lång disk. Bakom
den stod auktionsförrättaren och gjorde utropen, där sutto
skrifvarna och antecknade, och där hade Melchior Sinclaire
en brännvinsankare stående. I rummets andra hälft, i
förstugan och på gården funnos köparna. Det var mycket folk,
mycket stojande och munterhet. Inropen voro täta, och
auktionen liflig. Men vid brännvinsankaren, med all sin
egendom i gränslöst virrvarr bakom sig, satt Melchior
Sinclaire, halffull och halfgalen. Håret reste sig i sträfva tofvor
öfver hans röda ansikte, ögonen rullade, bistra och blodfyllda.
Han skrek och skrattade, som om han hade varit i sitt bästa
lynne, och enhvar, som hade gjort ett godt bud, kallade
han fram till sig och bjöd på en sup.
Bland dem, som sågo honom där, var också Gösta
Berling, som hade smugit sig in bland hopen af köpare,
men som undvek att komma inför Melchior Sinclaires ögon.
Han blef betänksam vid den synen, och hans hjärta
sammantrycktes som vid förkänslan af en olycka.
Han undrade mycket hvar Mariannes mor kunde finnas
under allt detta. Och nu gick han, motspänstig i sin vilja,
men drifven framåt af ödet, att söka fru Gustava Sinclaire.
Han fick gå genom många dörrar, innan han fann
henne. Den store brukspatronen hade ett kort tålamod och
föga lust till jämmer och kvinnors klagan. Han hade tröttnat
på att se hennes tårar flyta vid det öde, som öfvergick hennes
hems skatter. Han blef rasande öfver att hon kunde begråta
linne och sängkläder, då hvad som mera var, hans sköna
dotter själf, var förlorad, och så hade han med knutna näfven
jagat henne framför sig genom våningen ut i köket ända in
i skafferiet.
Längre kunde hon inte komma undan, och han hade
nöjt sig med att se henne där, nedhukad bakom trappstegen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
