Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skulle lyda. Han visste, att det skulle bli hans död, men
han skulle lyda som en god son.
O, de gudomliga gästabuden! O, de ljufva strandängarna,
den stolta forsen! O, de jublande äfventyren, de hvita, glatta
dansgolfven, den älskade kavaljersflygeln! O, fioler och
valthorn, o, lif af lycka och glädje! Döden var det att skiljas
från allt detta.
Så gick patron Julius ut i köket och sade husets folk
farväl. Alla och enhvar, från hushållerskan till rotegumman,
omfamnade han och kysste i öfversvallande rörelse. Pigorna
gräto och jämrade sig öfver hans öde. Att en så god och
lustig herre skulle dö, att de aldrig mer skulle få se honom!
Patron Julius gaf befallning om att hans schäs skulle
dragas fram ur vagnsskjulet och hans häst tagas ur stallet.
Rösten ville nästan svika patron Julius, när han gaf
denna befallning. Så skulle då schäsen inte få multna i ro
på Ekeby, så skulle den gamla Kajsa skiljas från den kända
krubban! Han ville inte säga något ondt om sin mor, men
hon borde ha tänkt på schäsen och på Kajsa, om hon inte
tänkte på honom. Hur skulle de härda ut med den långa
resan?
Bittrast af allt var dock afskedet från kavaljererna.
Den lille runde patron Julius, mer skapad för att trilla
än att gå, kände sig tragisk ända ut i fingerspetsarna. Han
påminde sig den store atenaren, som lugn tömde giftbägaren
i kretsen af gråtande lärjungar. Han påminde sig den gamle
kung Gösta, som spådde Sveriges folk, att det en gång skulle
vilja rifva honom upp ur mullen.
Till sist sjöng han sin bästa visa för dem. Han tänkte
på svanen, som dör i sång. Så ville han att de skulle minnas
honom: en konungslig ande, som inte sänker sig till klagan,
utan går hädan, buren af välljud.
Ändtligen var sista bägaren tömd, sista visan sjungen,
sista famntaget utdeladt. Han fick kappan på sig, och piskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
