Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kommen. Grefvinnan står vid fönstret i det blå kabinettet och
ser norrut. Hon tror nästan, att hon kan se Ekeby, fastän
tårar och töcken skymma. Hon ser så väl hur det stora
trevåningshuset strålar med tre upplysta fönsterrader, hon
tänker sig hur champagnen hälles i glasen, hur skålen ljuder,
och hur Gösta Berling kungör sin förlofning med kvastflickan.
Om hon nu vore honom nära och helt sakta lade handen
på hans arm eller bara gåfve honom en vänlig blick, skulle
han inte då vända om från de förskjutnas onda väg? Om
ett ord från henne har drifvit honom till en så förtviflad
gärning, skulle inte då ett ord från henne hejda honom?
Hon ryser för den synd, som han skall begå mot detta
stackars vanlottade barn. Hon ryser för hans synd mot
den arma varelsen, som nu skall lockas att älska honom,
kanske blott för en dags skämt. Kanske ock — och då ryser
hon än mer öfver den synd han begår mot sig själf — för
att som en tryckande börda kedjas fast vid hans lif och
för alltid förtaga hans ande kraften att nå höjden.
Och ytterst var skulden hennes. Hon hade med ett
fördömelsens ord kastat ut honom på den onda vägen. Hon,
som var kommen för att välsigna, för att mildra, hvarför
hade hon vridit ännu en tagg in i syndarens törnekrona?
Jo, nu vet hon hvad hon vill göra. Hon skall låta
spänna de svarta hästarna för släden, ila hän öfver Löfven,
storma in på Ekeby gård, ställa sig midtemot Gösta Berling
och säga honom, att hon inte föraktar honom, att hon inte
visste hvad hon sade, då hon förjagade honom från sitt
hem ... Nej, hon kunde dock inte göra något dylikt, hon
skulle blygas och inte våga säga ett ord. Hon, som var gift,
måste akta sig. Det skulle uppkomma så mycket förtal, om
hon gjorde något sådant. Men gjorde hon det inte, hur
skulle det då gå med honom?
Hon måste resa.
Så tänker hon på att en sådan resa är omöjlig. Detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
