Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skall han sänkas ned framför den vacklande vågbrytaren.
Håll stenar och sandsäckar redo och båtshakar och rep, så
att han inte må ryckas bort, så att segern må bli människornas
och de kufvade vågorna återgå till slaftjänsten!
Då händer det, strax innan det afgörande ögonblicket,
att Gösta får ögonen på en kvinna, som sitter på en sten
vid älfstranden. Lågorna från risbålet belysa henne, där
hon sitter stirrande ut i vågorna. Han kunde ju inte se
henne klart och tydligt genom töcken och skum, men hans
ögon dragas oupphörligen till henne. Om och om igen måste
han se på henne. Han känner det, som om den kvinnan
hade ett bestämdt ärende just till honom.
Bland alla dessa hundraden, som arbeta och syssla på
älfkanten, är hon den enda, som sitter stilla, och till henne
måste hans blickar oupphörligen vändas, han ser ingen
annan än henne.
Hon sitter så långt ute, att vågorna slå mot hennes
fötter, att skummet stänker öfver henne. Hon måste vara
drypande våt. Hon är mörkklädd, med en svart schal öfver
hufvudet, hon sitter hopkrupen, stödjande hakan mot
händerna, och stirrar oupphörligen öfver till honom ute på
vågbrytaren. Han känner hur dessa stirrande ögon draga
och locka, fastän han inte ens kan urskilja hennes ansikte,
han tänker inte på annat än på kvinnan, som sitter vid
randen af de hvita vågorna.
”Det är sjörået från Löfven, som har stigit hit upp
i älfven för att locka mig i fördärfvet,” tänker han. ”Hon
sitter där och lockar och lockar, jag får lof att jaga
henne bort.”
Alla dessa vågor med de hvita hufvudena synas honom
som den svarta kvinnans härar. Det var hon, som hetsade
dem, hon, som förde dem fram mot honom till anfall.
”Jag får sannerligen lof att jaga henne bort,” säger han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
