- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 22. Selma Lagerlöf ; Gustaf Fröding /
122

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hon hade lärt sig älska kärleken med all hans plåga,

hans tårar, hans längtan.

"Bättre sorgsen med honom än glad utan honom,"
sade hon.

Tiden gick. Majorskan på Ekeby blef bortdrifven,
kavaljererna kommo till makten, och det hände sig, såsom nyss
är omtaladt, att Gösta Berling en söndagskväll läste upp ett
poem för grefvinnan på Borg och sedan af henne blef
förbjuden att visa sig i hennes hus.

Det sägs, att då Gösta slöt förstudörren efter sig, såg
han några slädar köra upp till Borg. Han kastade en blick
på den lilla damen, som satt i främsta släden. Dyster, som
stunden var för honom, blef den än dystrare vid den synen.
Han skyndade bort för att inte bli igenkänd, men aningar
om ofärd fyllde hans sinne. Hade samtalet därinne
frambesvurit denna kvinna? Städse föder en olycka en annan.

Men betjänter skyndade ut, fotsackar knäpptes upp,
fällar kastades undan. Hvem hade kommit? Hvem vår den
lilla damen, som reste sig i släden? Det var verkligen hon
själf, Märta Dohna, den ryktbara grefvinnan!

Hon var den lustigaste och dåraktigaste af kvinnor.
Världens glädje hade lyft upp henne på sin tron och gjort
henne till sin drottning. Lekar och löjen voro hennes
undersåtar. Spel och dans och äfventyr hade kommit på hennes
del, då lifvets lotter skiftades.

Hon var nu inte långt från sitt femtionde år, men hon
var en af de visa, som inte räkna årens antal. "Den som
inte kan lyfta foten till dans eller munnen till löje," sade
hon, "han är gammal. Han känner årens gräsliga börda,
inte jag."

Glädjen hade ingen orubbad tron i hennes ungdoms
dagar, men ombytet och osäkerheten ökade blott behaget i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/22/0125.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free