Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ingmar Ingmarsson hade just lutat sig mot marken och
skurit af en telning, då vinden kom farande aHdeles fullastad
med snö. I samma stund som gubben rätade upp sig, pustade
vinden till och blåste en hel hög flingor in i hans ansikte.
Han fick ögonen fulla af snö, och vinden hvirflade så häftigt
omkring honom, att han måste snurra rundt ett par gånger.
Hela olyckan torde nog i själfva verket ha berott
därpå, att Ingmar Ingmarsson hade blifvit gammal. I sina
unga dagar skulle han väl inte ha blifvit hufvudyr af en
snöstorm. Men nu gick allting så rundt för honom, som hade
han svängt om i en julpolska. Och då han ville gå hemåt,
gick han åt alldeles orätt håll. Han gick rätt in i den stora
granskogen, som tog vid bakom björkhagen, i stället för att
gå nedåt mot gärdena.
Mörkret föll hastigt, och bland ungträden i skogsbrynet
fortsatte yrvädret alltjämt att hvina och svänga omkring
honom. Gubben såg nog, att han gick bland granar, men han
förstod inte, att detta var på tok, för det växte granar också
på den sidan om björkskogen, som vette mot gården. Men
så kom han så långt inåt skogen, att det blef stilla och lugnt,
stormen kändes inte, och träden blefvo höga och
grofstam-miga. Då såg han, att han hade råkat vilse, och ville vända.
Han hade blifvit yr och upphetsad däraf, att han hade
kunnat gå vilse, och där han stod midt i spårlösa skogen,
hade han inte nog reda i hufvudet till att känna på sig hvartåt
han skulle gå. Han tog först af åt ett håll och så åt ett
annat. Ändtligen föll det honom in att gå tillbaka i sina egna
spår, men så kom mörkret, och han kunde inte följa dem.
Och det blef bara högre och högre träd omkring honom.
Han måtte gå, hur han ville, så förstod han, att han kom
längre och längre från skogsbrynet.
Det var som förgjordt och förtrolladt, att han skulle löpa
omkring där på skogen hela kvällen och komma för sent till
badningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
