Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sång vid liket, då kistlocket påskrufvas, silfverplåtar på
kistan. Hela gården vimlande af gäster.
Allt byalaget i rörelse för att laga i ordning förning,
alla kyrkhattarna uppborstade, allt höstbrännvin utdrucket
under grafölet, alla vägar myllrande af folk som vid en
marknad.
Åter for gubben upp. Han hade hört dem sitta och
tala om honom under grafölet. ”Men hur kunde han gå
och frysa ihjäl på det sättet?” frågade lagmannen. ”Hvad
kunde han ha att göra uppe i storskogen?”
Och så svarade kaptenen, att det hade väl berott på
julöl och brännvin.
Och detta väckte honom på nytt. Ingmarssönerna voro
nyktert folk. Det skulle inte sägas om honom, att han hade
varit oredig i sin sista stund. Han började åter gå och gå.
Men han var så trött, att han knappast kunde stå. Han var
kommen högt uppåt skogen nu, det märkte han, för där var
en oländig mark, full af stora klippor, sådana som inte
funnos längre ned. Han fastnade med foten mellan ett par
stenar, så att han knappast kunde komma lös, och under
tiden stod han och jämrade sig. Det var alldeles förbi med
honom.
Rätt som det var, föll han omkull öfver en stor rishög.
Han föll mjukt på snö och ris, så det skedde honom ingen
skada, men nu gitte han inte resa sig vidare. Han hade
inte lust till något annat i världen än att sofva. Han lyfte
undan riset en smula och kröp in under det, som hade det
varit en fäll. Men då han sköt in kroppen under kvistarna,
kände han, att därinne i högen låg något, som var varmt
och mjukt. ”Här ligger visst en björn och sofver,” tänkte han.
Han kände hur djuret rörde sig och hörde hur det
vädrade omkring sig. Han låg stilla i alla fall. Han tänkte
intet annat, än att björnen gärna kunde få äta upp honom.
Han orkade inte gå ett steg till för att komma undan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>