Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
O ” -...© •...O -... o ... O -.. o* -.. o • ..-o O- - . o**., o * ., o**«., o.
hur detta skulle aflöpa. Det vore en sådan svindlande stor
framgång för hennes järnväg, om don Antonio lyckades.
Då donna Micaela kom till teatern, fattades klockan några
minuter i åtta. Och donna Emilia hade inte sålt en biljett.
Men hon var inte nedslagen. ”Gå in, donna Micaela!”
sade hon. ”Vi skola spela i alla fall. Det är så vackert. Don
Antonio skall spela för er och er far och mig. Det är det
skönaste han någonsin har uppfört.”
Donna Micaela kom in i en liten teatersalong. Den var
sorgklädd, såsom de stora teatrarna alltid voro förr i världen,
då ”Det gamla martyriet” uppfördes. Det var mörka,
silfver-fransade förhängen omkring scenen. Och de små bänkarna
voro klädda i svart.
Strax efter att donna Micaela var inkommen, visade sig
don Antonios buskiga ögonbryn i ett litet hål i kulissen.
”Donna Micaela!” ropade han såsom donna Emilia nyss
förut. ”Vi skola ändå spela. Det är så vackert. Det
be-höfver inga åskådare.”
I detsamma kom donna Emilia själf och öppnade dörren
och höll den nigande på vid gafvel. Det var kyrkoherden,
don Matteo, som kom.
”Hvad säger ni om mig, donna Micaela?” sade han
skrattande. ”Men ni förstår, det är ’Det gamla martyriet’.
Jag såg det i min ungdom på stora operan i Palermo, och
jag tror, att det var det här gamla stycket, som gjorde mig
till präst.”
Nästa gång dörren gick upp, var det fader Elia och
broder Tommaso, som kommo med fiolerna under armen
och letade sig fram till sina vanda platser så lugnt, som om
de aldrig hade varit i tvist med don Antonio.
Dörren gled upp på nytt. Det var en gammal gumma
från gränden ofvanför den lille morens hus. Hon var
svartklädd och gjorde korstecknet, då hon kom in.
Efter henne kommo en fyra, fem andra gamla gummor,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
