- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 22. Selma Lagerlöf ; Gustaf Fröding /
173

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hålla allt för sig och jagade med sina giftiga sting bort alla,
som närmade sig till honungskakan. Detta såg Vår Herre,
och genast kallade han till sig biet och straffade det.

”Jag gaf dig gåfvan att samla honung, som är det ljufvaste
i skapelsen,” sade Vår Herre, ”men därmed gaf jag dig
inte rätt att vara hård mot din nästa. Kom nu ihåg, att hvar
gång du sticker någon, som vill smaka på din honung, måste
du dö!”

Åja, det var då, som syrsan blef blind och myran miste
sina vingar ; det hände så mycket besynnerligt på den dagen.

Vår Herre satt, stor och mild, hela dagen och skapade
och frammanade, och fram emot kvällen föll det honom in
att skapa en liten grå fågel.

”Kom ihåg, att ditt namn är Rödbröst!” sade Vår Herre
till fågeln, då han var färdig. Och han satte honom på sin
öppna hand och lät honom flyga.

Men då fågeln hade flugit omkring en stund och besett
den vackra jorden, där han skulle lefva, fick han lust att
också betrakta sig själf. Då såg han, att han var alldeles grå,
och bröstet var lika grått som allt annat. Rödbröst vände och
vred på sig och speglade sig i vattnet, men kunde inte
upptäcka en enda röd fjäder.

Så flög fågeln tillbaka till Vår Herre.

Vår Herre satt, god och mild, och ur hans händer
fram-gingo fjärilar, som fladdrade omkring hans hufvud, dufvor
kuttrade på hans skuldror, och ur marken omkring honom
uppväxte rosen och liljan och tusenskönan.

Den lilla fågelns hjärta slog häftigt af rädsla, men i lätta
bågar flög han dock allt närmare och närmare till Vår Herre,
och till sist slog han ned på hans hand.

Så frågade Vår Herre hvad han önskade.

”Jag ville bara fråga dig om en sak,” sade den lilla
fågeln.

”Hvad är det du vill veta?” sade Vår Herre.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/22/0176.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free