- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 22. Selma Lagerlöf ; Gustaf Fröding /
188

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

om jag tar henne. De ha tyckt, att jag har ställt galet för
mig förut, de ska tycka så än mera efter detta.’

”Men jag kan inte få far att säga något.

” ’Men jag har tänkt så här också, att det är besynnerligt,
att vi Ingemarer ha blifvit behållna vid gården i många hundra
år, medan alla andra gårdar ha bytt om ägare. Och så tänker
jag, att det är därför, att Ingemarerna ha sökt att gå Guds
vägar. Vi Ingemarer behöfva inte frukta människor, vi ska
bara gå Guds vägar.’

”Då lyfter gubben på ögonen, och så säger han: ’Det
här är en svår fråga, Ingmar. Jag tror, att jag skall gå in
och fråga de andra Ingmarssönerna/ Och så går far in i
storstugan, och jag blir sittande. Och där får jag sitta och
vänta och vänta, och far kommer inte tillbaka. Så, när jag
har väntat i många timmar, blir jag led och går in till far.
— ’Ge dig till tåls därute, Lill Ingmar!’ säger far. ’Det här
är en svår fråga.’ Och jag ser alla de gamla, hur de sitta
med slutna ögon och fundera. Och jag väntar och väntar
och väntar väl än.”

Han följde småleende efter plogen, som nu skred fram
helt sakta, som om hästarna behöfde hvila. När han kom
fram till dikeskanten, drog han in tömmarna och höll stilla.
Han hade blifvit alldeles allvarsam.

”Det är märkvärdigt, då man frågar någon till råds, då
märker man själf hvad som är rätt, ännu medan man frågar,
då ser man på en gång hvad man inte har kunnat finna ut
på hela tre år. Nu skall det få bli, som Gud vill.”

Han kände, att han måste göra det, och på samma gång
syntes det honom så tungt, att allt mod förgick honom, då
han tänkte därpå. ”Må Gud stå mig bi!” sade han.

Emellertid var inte Ingmar Ingmarsson den ende, som
var ute i den tidiga morgonstunden. Nere på en stig, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/22/0191.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free