Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dagsman resa, utan komma in och få en tår kaffe?” Ingmar
knäppte upp fotsacken, och riksdagsmannen började röra på
sig. — ”Ja, när mor Märta själf bjuder, får jag väl vara
lydig,” sade han.
Han var en stor, grann karl, rörde sig lätt och var
som af en helt annan människoätt än Ingmar och hans mor,
som voro fula, med sömniga ansikten och tunga kroppar.
Men han hade stor vördnad för gammalfolket i
Ingmars-gården och skulle gärna ha bytt bort sitt vackra utseende
för att se ut som Ingmar och vara en af Ingmarssönerna.
Han hade alltid tagit Ingmars parti mot sin dotter och blef
lätt om hjärtat vid att bli så väl mottagen.
Om en stund, då mor Märta kom in med kaffet, började
han framföra sitt ärende. — ”Jag tänkte,” sade han och
harskade sig, ”jag tänkte tala om hur vi ämnade ställa för
Brita.” Koppen, som mor Märta höll i handen, darrade en
smula, så att teskeden skramlade på fatet. Så blef det
ängslande tyst. — ”Vi ha tänkt, att det blir bäst, att hon far
öfver till Amerika.” Han höll upp än en gång. Det var
samma tystnad. Han suckade öfver de här svåråtkomliga
människorna. ”Det är redan biljett köpt åt henne.” —
”Hon kommer väl hem först?” sade Ingmar. — ”Nej, hvad
skulle hon hemma att göra?”
Ingmar blef tyst på nytt. Han satt med ögonlocken
nästan slutna och var så stilla som en sofvande. I hans
ställe började nu mor Märta göra frågor. — ”Hon skall väl
ha kläder?” — ”Det är allt i ordning, det står en kista
packad hos köpman Löfberg, där vi ta in, då vi äro i
staden.” — ”Och riksdagsmansmoran far inte in och möter
henne?” — ”Ja, hon ville nog fara, men jag säger, att det
är bättre att slippa råkas.” — ”Det kan så vara, det.”
— ”Det ligger biljett och pengar och väntar henne hos
Löf-bergs, så hon får allt, hvad hon behöfver.”
”Jag tyckte Ingmar skulle veta’t, så att han inte mer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
