Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Brita var blifven mycket mild af ånger och ödmjukhet.
Hon ville inte vålla honom ny sorg. Kanske han ändå
verkligen —
De sofvo öfver natten på en gästgifvargård, men gåfvo
sig af i god tid och voro så långt komna, att de sågo
hemsocknens kyrka vid tiotiden. Då de foro förbi, var
kyrkvägen full af folk och klockorna ringde. — ”Herre Gud, det
är söndag!” sade Brita och knäppte ovillkorligen samman
händerna. Hon glömde allt annat för tanken, att hon ville
fara upp till kyrkan och tacka Gud. Hon ville inviga det
nya lif hon nu skulle lefva med en gudstjänst i den gamla
kyrkan.
”Jag skulle gärna vilja gå i kyrkan,” sade hon till Ingmar.
I detta ögonblick tänkte hon inte alls på att det kunde vara
svårt för honom att visa sig där med henne, hon var bara
full af andakt och tacksamhet. Ingmar höll på att säga ett
tvärt nej, han tyckte sig inte ha mod att möta de hvassa
blickarna och de nyfikna tungorna. ”Men det skall ändå
en gång ske,” tänkte han och vek af uppåt kyrkvägen. ”Det
blir lika illa, när det blir.”
När de körde in på kyrkbacken, sutto en mängd
människor, som väntade på gudstjänsten, uppe på
stengärdes-gården och beskådade alla, som kommo. Då de kände igen
Ingmar och Brita, började de hviska, knuffa på hvarandra
och peka. Ingmar såg på Brita. Hon satt med händerna
knäppta och såg ut, som om hon inte visste hvar hon var.
Hon såg inga människor, men Ingmar såg dem desto bättre.
Somliga kommo springande efter kärran. Han undrade inte
på att de sprungo och att de tittade. De visste väl inte om
de hade sett rätt. De kunde väl inte tro, att han kom åkande
upp till Guds hus med henne, som strypte barnet. ”Det är
för mycket,” tänkte han. ”Jag står rakt inte ut.”
”Jag tänker det är bäst du går in i kyrkan strax, Brita,”
sade han, då han hjälpte henne ur kärran. — ”Ja visst,”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
