Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var ett bref från henne själf. Hon hade för ett
par år sedan gjort en resa till Mora och farit öfver Siljan
i en båt, som hade kantrat. Flera af hennes reskamrater
hade mistat lifvet, och föräldrarna hade fått höra, att också
Gunhild hade omkommit.
Gunhild förstod, att modern hade blifvit så glad, då
hon hade fått bref om att dottern lefde, att hon hade flyttat
undan allt annat ur brudskrinet och lagt dit brefvet som sin
största skatt.
Gunhild blef likblek, hjärtat snörde ihop sig på henne.
”Nu vet jag, att jag dödar mor,” sade hon.
Hon tänkte inte mer på att skrifva något, utan skyndade
bort. Hon kom och satte sig upp i kärran utan att svara
på de många frågorna om hon hade råkat föräldrarna, Hela
vägen satt hon sedan orörlig, med händerna i skötet, och
stirrade framför sig. ”Jag mördar mor,” tänkte hon. ”Jag
vet, att jag dödar mor. Jag vet, att mor dör.”
”För mig finns inte mer en lyckans dag,” tänkte hon.
Väl får jag fara till det Heliga landet, men jag dödar min
egen mor.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
