Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men ändå kan jag inte bli fri från att tänka
på den ståtliga stugan, där kittlarna blänka
— en får dragas med gubben och jänka och jänka.
han är gammal och sjuk och till sist blir en änka.
Det är mycket att få, det är synd att försmå,
det är syndigt att låta det gå!
Det är sant, det är svårare synd att bedraga
den en bundit sig vid, den en lofvat så heligt,
för det är som en repa en aldrig kan laga,
och mitt hjärta står still och mitt hufvud blir veligt,
och det kännes som vore det gråt
i min hals, när jag tänker på’t!
Men den gubben han kommer mig aldrig ur sinnet
för hans proppade skåp och hans svällande sängar,
och jag kan inte glömma det silfret och linnet
och hans kor och hans svin och hans får och hans pengar,
ja jag tror att jag tar’n, ja jag tror att jag tar’n,
om han så hade aderton barn!
Stjärnorna tindrade tysta från hundrade
år tillbaka och skogen sof.
Forsen dånade, hjulen dundrade,
gnistorna sprakade,
marken skakade,
hammaren dunkade tung och dof.
Bälgen blåste och blästern ljungade,
kväfvande hetta ur ässjorna slog,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
