Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I BÖNHUSET.
”0, dyre vänner, syndens lön är döden,
hans synd var stor och bön är starkt af nöden,
vår arme unge broder Andersson
har blifvit världens barn och fallit från.”
O, vi arme syndens trälar,
Herre, hjälp våra fattiga själar!
"Han var begåfvad rikt med nåd från ofvan,
vår unge Barnabas, och hade gåfvan
att tolka ordet mer än någon präst
och väckte många själar, kvinnor mest.
Och han var ljuflig såsom Josef var
och frestades som han hos Potifar,
o ynglingar, I gån på farlig mark!
Dock trodde vi att Andersson var stark
och kämpade mot djäfvulen och vann
— men djäfvulen var starkare än han!”
O, Ichabod, o, Ichabod,
synden rasar i kött och blod!
”Vi gifte honom med en äldre änka,
en stadgad människa, som kunde skänka
den unge mannen skydd mot satans garn
och köttets lockelser bland världens barn.
Hon var en stilla, djupt allvarlig kvinna,
en from och vaksam ljuflig vaktarinna,
som stod på post i hvarje ögonblick
och följde Andersson, ehvart han gick.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
