Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.a-g•...o-..,-o*-...-O’’ .sQ- ..o-o o-o-«..-o.
^j»i* ■ — ■■■■ —— *’
Jägar Malms Hustrur
Vid hans fot låg hans bössa och jägaredon
och en klunga af vildt ifrån heden och mon,
och en vidvingad tjäder han lyfte vid klon:
”Tag emot, det är tacken för sist!”
Ifrån elden det flammade rödt
öfver jägarens mörka gestalt,
medan moran skar stycken af kött
och af korf och af skinka och palt.
"Han är trött, han har gått sina modiga fjät,
sätt sig till, tag sig för, håll till godo och ät,
och en sup skall han ha, tacka näcken för det,
det är bistert därute och kallt!”
Gamla mormor, som tvinnade garn,
lät den surrande spinnrocken stå,
och omkring stodo jäntor och barn,
för att höra, hur Malmen gick på.
Men han var ej så lustig som annars han är,
och han sjöng inga visor som sist han var här,
han var mulen och tyst, han var butter och tvär,
och han ljög ej så muntert som då.
II.
”Hör nu, Malmen,” sade moran,
”hvar är flickan som du hade
här om sistens till att draga
allt ditt gods af vildt och skinn,
hon, den stackarn, som du sade
vara hustru din?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
