Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vv——
Det är sant, hon var min jakthund,
som slet ondt för mjöl och vatten,
och min magra lilla märr som
drog mitt lass och svalt och frös,
och min sängkamrat om natten
och min kära tös.
Allt hon gjorde för mig, allting
godt och snällt och vänt hon gaf mig,
sade aldrig ondt emot mig,
och ju mera hård jag var,
desto mera höll hon af mig,
det var Elis svar.
Men I vet väl, hur det går en,
och I vet, hvad den får tåla,
som en likar mest af alla.
allt en får och allt en tar,
och det går en som de snåla,
det blir inget kvar.
Har I följt ett stackars skjutet
fattigt rådjurskräk i spåren,
har I sett, hur mildt det tittar,
fastän såradt och förblödt,
hur det sörjer och förstår en
och med ett är dödt?
Det var så som Eli-lita
såg på mig, när sist om hösten
hon med ett sjönk ned på stigen
häftigt som hon gick och stod.
och det rosslade i rösten,
och ur mun kom blod.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
