Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med alla sinnen på det omedelbara sätt, som för oss
förknippar sig med begreppet det episka — och som Selma
Lagerlöf utmärkt ger exempel på. Det är skarpsinnighet och
en underbart säker intuition, en psykologisk fantasi af
fruktbaraste slag, som ger Hallström nyckeln till själarna.
Han är därför allt annat än realist i den mening, att
han skulle vilja ge fakta förutsättningslöst, som en spegel
— det slagets realism är ju endast en naiv illusion, ty den
värld som är värd att syssla med ligger icke på ytan —;
tvärtom är han den subjektive tolkaren, som förarbetar och
tränger in i hvarje verklighetsdetalj och öfverallt vill gripa
kärnan, det väsentliga. Skalet kastar han bort, när han
finner det betydelselöst; läsaren besväras hos honom aldrig
af råmaterialet, därför att han alldeles saknar öfvertron på
dess värde.
Men för att en så suverän behandling af materialet —
vid hvilken diktaren icke en minut släpper sin roll af
förklarare och tydare — icke skall bli godtycke och ensidighet,
hvilket skulle tvinga läsaren att föredraga de obearbetade,
nakna fakta, fordras en objektivitet, en öm och varsam
rättvisa, ett rikt och allt omfattande förstående, som endast få
äga. Hallströms storhet som diktare ligger kanske främst
i dessa hans egenskaper, som så innerligt sammanhänga med
hela hans lifssyn. Med ett ömmare och vekare deltagande
för allt mänskligt lif har sällan förenats en så djup och
oblidkeligt sträng insikt i mänskonaturens väsen och art,
dess bräckliga och dock så stolta storhet och dess skuggor
och fläckar. Den afslöjande godhet, hvarmed han rannsakar
ett hjärtas gömslen, är genomträngd af oändligt medlidande
— medlidande, som är den klarsynta själens vishet.
På detta sätt är Hallström på en gång subjektiv och
objektiv som diktare, och motsatsen är löst: subjektiviteten
är diktens formalprincip, som naturalismens konststycken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
