Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
funnes ingen närmare än Karlfeldt, så paradoxalt det kan
låta. Våra romantiska drömmare från nittonde och tjugonde
seklets begynnelser höra icke alls till kategorien, deras
hänförelse är af den art som negligerar formen i stället för att
dyrka den, och en Stagnelius’ formella intentioner äro vårdslösa
och oexakta i jämförelse med Gautiers — eller Karlfeldts.
Utvecklingen i Karlfeldts lyrik är därför i första rummet
en formell: föreställningsvärlden, tankarna och känslorna,
är i stort sedt densamma från hans första samling Vildmarks- och
kärleksvisor (1895) ända till Flora och Pomona. Det
är hans konstnärskap som vuxit och förändrats; med allt
mera genialt skarp prägling, med allt tyngre och lödigare
koncentration drifver han formen för sina syner och sånger.
Att detta i sin ordning icke är något endast yttre, utan något
djupt väsentligt — ty konstnärlig form är något djupt väsentligt
— att det är skaldens hela världsbild som därmed luttras
och riktas, behöfver man därför icke förbise.
I ”Vildmarks- och kärleksvisor” var den formella rikedomen
i gryende; där voro ansatser till åtskilligt, men där
var icke den osvikliga säkerhet eller den absolut suggestiva
stämningsförtätning, som utmärker Karlfeldts senare produktion.
Frågar man efter de föregångare, hvilkas arf Karlfeldt
lyft och som han skulle förvalta på ett så sällsynt produktivt
sätt, så måste svaret först och främst bli Fröding. Hans
betydelse för Karlfeldt får hvarken öfverskattas eller
underskattas; uppenbart är att Karlfeldt af honom lärt mycket,
rytmisk smidighet och uttrycksfullhet, lyrisk omedelbarhet,
friskt tillgripande direkthet. Karlfeldt skulle näppeligen vågat
föra in sin hembygd i versen med samma frihet, om icke
Fröding brutit isen med Värmland. Ett annat inflytande synes
mig också skymtas, mindre öppendagligt, men knappast
betydelselöst, nämligen från Bååth. Tunga, handfasta realiteter,
insatta i landskapet utan stämningsslöja, utan lyriskt
solglitter, möta oss i ”Vildmarks- och kärleksvisor” och peka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
