Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvilken raffinerad skicklighet har här hvarje detalj fått full
relief, med hvilken konstnärlig formglädje är hvarje drag
arbetadt till skön afrundning. Dikten är i flera afseenden
typisk för Karlfeldt. Intet på måfå, inga lösa stämningar,
men fasta, väl afvägda massor, som på ett konstsmide. De
rika perspektiven, lointainerna, de romantiska genomblickarna
höra icke till konstarten, men väl hvar scens och hvar
gestalts på en gång rika och knappa utformning. Tag som
exempel den ståtliga dikten ”Värdshuset”. Den ger icke en
stor och samlande bild af virrvarr och glad oreda, men den
ger hvar särskild scen med en etsande skärpa och skulpturell
fasthet; det är icke en rik och rörlig tafla som fångar
helhetsbilden, det är en fortlöpande fris. Själfva ”Yttersta domen”
delar upp sig i småbilder och blir en revy. Denna fasta
samhörighet med realiteten är ett grunddrag i Karlfeldts lyrik
och en af källorna till hans dikts friskhet och doftfylldhet.
Men det sväfvande, det blåa diset, det luftiga glittret känner
hans dikt sällan.
I hans senaste diktsamling, Flora och Pomona (1906),
finnes mera däraf än förut, och det är framför allt däri dess
betydelse synes mig ligga. Hvad han förut bjudit möter oss
där ånyo, stundom i än mera magistral form, men därtill har
kommit något nytt, en enklare, mera rent lyrisk sång, något
ljusare och mera eteriskt. Dikter som ”I passionsveckan”
och ”Träslottet” synas mig ha något mera vingadt, något
innerligare och personligare än allt tidigare i Karlfeldts poesi.
Och i de härliga dikterna ”Ur årets sagor” gör sig stämningen
fri, hvilar i sin egen helgd och högtid på ett sätt som
den storstilade och märgfulla hedniska jordbundenheten i
Karifeldts äldre lyrik icke alltid förmått. Man skönjer kanske här
som stundom annars ett befruktande inflytande från Heidenstams
mäktiga, af väldig ro och religiös fördjupning burna dikt.
Karlfeldts diktning har i det föregående betraktats
hufvudsakligen från formell synpunkt. På samma gång hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
