- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 23. Per Hallström ; Erik Axel Karlfeldt /
45

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


”Gör mig färdig nu,” uppmanade hon med en blick
på tecknarna. ”Sluta era ritningar!” Och hon satte sig
som förut.

Men ingen kunde teckna på sitt vanliga sätt, ingen var
nöjd med början. Alla sökte något, ansiktsuttrycken växlade,
flammade till i ifver och slappnade trött, det var som om
deras tankar sökt fånga något fladdrande, skiftande, något
som ständigt flydde.

Och under dessa blickar, som samlades mot henne och
det gula, skarpa ljuset, blef hon bländad, söfd, hennes mun
blef trött, ögonen slöto sig på försök ett par tag, så
förblefvo fransarna fällda, och hon somnade snabbt som ett
barn och sjönk tillbaka mot karmen.

Alla hade slutat att teckna, lutade sig framåt, alla tänkte
på detsamma. Hvad var hon väl, denna underliga flicka,
var det ens en verklighet?

Där hade hon kommit ur mörkret, kommit tyst som
mörkret själft, gåtfull, oroande som en dröm, omöjlig att
fatta, omöjlig att fånga. Var det inte en syn bara, inte
framsprungen ur oss, ack nej, men det slumrande mörkrets
syn, den ovissa möjligheten, det stora nya, det som kunde
komma? Men hennes andedrag voro hörbara, lugna och
lätta, hennes magra händer hade märken af sömnad, hennes
kläder voro nötta — en verklig flicka i alla fall, blod som
vårt, en växande själ! Hvad skulle det bli af henne en
gång, hvad skulle det bli?

Som om frågan hade gjorts med hörbar röst, tog Jacques
upp den, den tyste Jacques, som brukade göra ett epigram
af hvarje öfvertygelse och som slipade hvarje tvifvel till en
nål. Nu stod han upp till och med för att tala, gick fram
mot henne med sina rörelser af fällknif och sitt spetsiga
hufvud lutadt.

”Hvad det blir af henne? Hvad det blir af henne,”
sade han, ”det är lätt att gissa.”

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/23/0048.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free