Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6’ o ...Ö’ O ... O- ..o -..-o ’ O ...O- ...o* O - .. O -., o o **..o.
Falken
i oro, och lämnade fågelgården med männens svordomar
efter sig och det vida, bruna fältet framför sig.
Sire Enguerrand red hvar dag ut på jakt och oftast
med den guldstickade röda handsken på, ty endast
islands-falkens bjällerklingande flykt kunde väcka sång i hans inre
och komma honom att andas morgonens skarpa, lätta luft
med glädje, som drucke han ett lifvande vin. En dag hade
falken kastat hägern blödande i en sump bak ett skogssnår,
där jägarn fann honom och knäckte af hans hals, men falken
själf var borta, antingen han lockats af ett nytt rof eller
skytt det bruna vattnet, eller af en nyck låtit sig lyftas och
ryckas med af blåsten — fåfängt sökte man, fåfängt ropade
man de vackraste namn, fåfängt lät man hornlåtarna studsa
mot hvar höjd. Sire Enguerrand slog öfverfalkenerarens
darrande mun i blod med den röda handsken och red hem
i sträck öfver tufvorna med läpparna ännu skarpare slutna
och ögonlocken ännu dystrare sänkta öfver loja pupiller
och falken fann man icke.
Men Renaud fann den, snärjd invid fotremmen i en
nyponbuske, orörlig, väntande hungersdöden med fast grepp
om grenen, den ena vingen hängande, den andra trotsigt
lyft, det smala hufvudet hotfullt sträckt framåt med ögonen
spända och näbben hvass vacker var han bland de blodigt
röda bären. Renauds hand darrade af ifver, när han löste
remmen ur taggarna, när bjällrorna skramlade om hans
fingrar och ringen med sire Enguerrands märke, och han
skrek af glädje, när de hvassa klorna skuro in i hans seniga
arm, och den var hans, falken med det bredaste bröst och
de längsta vingar och de stoltaste ögon af brinnande guld.
Den var så mycket mera hans, som han aldrig skulle
kunna visa den för någon, ty han visste, att stränga lagar
skyddade riddarnas nöjen. I skogen skulle han bygga en bur
åt honom, tidigt på morgonen skulle han smyga dit, innan
fågeln skakat kölden af sig. på fälten skulle de följas åt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
