Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon bar en dräkt med underklänningen slutande tätt
till den vackert framåtböjda halsen, fastän den icke längre
brukades så, öfverstycket lämnade sidorna fria med midjans
och höfternas härliga linjer och hölls samman öfver bröstet
af ett spänne med en röd sten i, spelande i ljuset som en
droppe af den heliga kalkens blod. Öfver pannan hade hon
en svart duk med guldrand, glänsande fram, där hårfästet
hvälfde sin båge och smygande undan i vecken intill kinden.
Och omkring henne lyste och log det lilla konungariket
Majorkas muntraste glädje, stirrande i sysslolöshet mot blå
luft mellan trädens löfmassor, hvilka ännu liksom buro
formen af skaparehandens bjudande åtbörd, dåsande i ro inom
höga trädgårdsmurar, så hvita och varma af sol, att vinden,
som kretsade för nära intill dem, hvirflades upp och spriddes
som rök öfver krönens blommande refvor. Bakom sträckte
slottets runda torn sina vaksamma hufvud framåt med de
spetsiga mössorna på och blickade ut öfver hafvets ljusa blåa
siden — annars var det en vinklig massa af sirade portar
och takfriser, som togo färg af gammalt guld i
middags-dagern, ett palats sådant ett jättebarn skulle ha byggt af
snäckor och glittrande flisor under lek vid stranden.
Och man lekte därinne, citterspelet drog som en ring
af bristande bubblor kring hufvud, som lutades samman
till löjen och hviskningar, jonglörernas förgyllda klot tycktes
vara de rätta mätarna för tiden, där de kastades upp och
föllo ned och bollades upp igen af snabba händer; när vinden
ibland tog styrka och växte och tryckte sin blåsande mun
intill murarna, var det bara i skämtande hot, liksom att
varna: Dröj kvar därinne, ni barn, värm er i hvarandras
blickar, trycken hvarandras händer, stanna alltid kvar!
Det fanns ingen fiende att föra krig med på öarna,
just intet villebråd att jaga heller, men man skulle ha falkar
som andra, och man lärde dem därför att snappa upp
fladdermöss, som skrämdes ur gömslena och sköto fram. blinda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
