Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ur BRILJANTSMYCKET.
I BLÅ SKOGEN.
I.
et hände ofta den tiden och gör så kanske ännu,
att när flickorna kommo ned från fäbodvallarna
på hösten med den ljusbrokiga boskapen trampande
framför sig och vagnen full af ostar och smörbyttor, låg
där ett litet barn på deras knä, som ingen vetat af eller anat.
Det väckte dock icke mycket förvåning och icke mycket
förtrytelse eller skam hos någon heller, isynnerhet om man
hade så tillställdt, att han som rådde om barnet körde vagnen
och med förlägen stolthet erkände, att så stod saken, och
nu hade de tänkt låta prästen läsa öfver sig när som helst.
Det var så långt mellan kyrkorna den tiden, och icke
tänkte man gärna på giftermål under den bråda våren, då
så mycket annat stod för dörren — sådana saker kunde
ju så väl uppskjutas, det led ingen af. Några mulna miner
hade man kanske att vänta af prosten, om han var vid det
humöret, och några predikningar, dem man bara behöfde
sänka ögonen för, men inte höra på, allt det där uppvägdes
mer än väl af den säkerhet, hvarmed den husliga affären
som ett redan fullbordadt faktum kunde kräfva på
godkännande och understöd hos annars ovilliga anförvanter
helst efter en välsignad sommar!
Så lät man sig obekymradt glida nedför de barriga
skogsvägarna i höstljuset, ned mot de bleka tegarna och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
