Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
O”-...©-‘...O *.,. O ’... O •♦..•O’ -.. o ’ .- O ...O••... O -.. O* .
slängdes kring i luften med bukter som en ål - hade hon
bara garnet kvar, när hon hann fram, fick hon vara glad.
Men när Inger nått sin biväg och försvunnit bakom
björkarna med hufvudklädet neddraget öfver ögonen som
ett bastutak, och de stodo vid sitt eget gärde, blef där icke
mycket skämt eller lustighet af längre, där kom en tung
oro för skilsmässan och den långa ovissa och hotfulla tid,
de hade att motse.
Vackert var där, grönskan så lätt som fjäder ännu på
träden och grästunet, där ännu icke en blomma var framme,
den rödmålade grinden med sin halfcirkel och utstrålande
spjälor, liknande en afbildning af en soluppgång, de gråa
bodarna med sitt glänsande trä i eftermiddagssolen och det
lilla boningshuset, tryckt till marken i sluttningen som en
ligghöna och stirrande på dem ur sitt tomma fönster, vackert
men så ensligt allt.
De släppte boskapen genom grinden att beta därinne
för den dagen, öppnade dörren till stugan och gingo in.
Där var det grått och dammigt, sängbritsen såg så tom
och fattig ut utan kläder, spiselns stora panna hängde så sotig
och kall i sin kedja, bänken var full af vissna löf sedan
hösten, den trebenta stolen stod på språng i sitt hörn som
en spindel, på bordet vid fönstret låg bara ett blad af en
visbok, det var minnet sedan sist.
De sågo sig båda missmodigt kring och tänkte: här är
det då det skall ske! — men de sade ingenting därom, utan
började genast att snygga upp rummet. Nils gick snart ut
och lade in all sin stumma känsla i en sträfvan att hugga
så mycket ved som möjligt för att spara henne sedan, att
ställa i ordning brunnen med sin svängel, så att den gick
lätt, bära upp så mycket vatten, där fanns kärl till, och ta
det tyngsta af bohaget in. De gingo förbi hvarandra tysta
med sänkta skuldror, inte ens till vänliga blickar fingo de
mycken lägenhet, sysslade allvarsamt hvar och en med sitt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
