Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.o -.. o -...o ... o ... o ■-.. o—..o .. o ...O"...o-*-, o •-. o-’.. O’•♦.. O” ., o..
Per Hallström
kammar liksom böljor, hvilka sträcka sig öfver hvarann.
med natten bakom sig, och på den skönaste af dem, på
Fiesoles höjd skönjdes tydligt cypressernas rader, likt svarta
flammor i skenet. Allt detta inramadt af sluttningens
silfver-gråa oliver nedtill och järnekens vida mörka tak, som hvälfde
sig med reflexer af metall i de hårda blanka bladen.
”Ser du,” rösten blef allt mjukare i sitt döende fall.
"ser du, där ligger min stad; skön som jag var, lefvande
som jag var, drömmande nu, allt som skuggornas spel glider
fram. Kring den drar timmarnas dans — ser du, hur det
fläktar, ser du, hur trädens kronor sakta böja sig? — men
den lefver och är till. Den har skönhetens evighet. Håll
af den, lef dess lif, och du skall icke sakna mig, du skall
sofva en gång lika lugnt som jag inom de hvita
kvinnornas kretslopp, hvars dräkter icke sänka ett af sina
flygande veck, hvars lockar icke bäfva för den efterföljandes
andedrag.”
Ett slag som af en mjuk vinge, en suck i luften. När
Leonzino vände sig mot henne, var hon borta, och kvar
endast den pärlhvita dimman, genomlyst och smältande i
den begynnande aftonrodnaden. Rosen låg vid hans eget
bröst, fångades af handen.
Han höll den kvar och såg på den; bladen hade vikit
sig utåt och mjuknat, och de tvenne största gåfvo den ett
hjärtas form. Den hade ännu doft kvar, ytterst svag, men
ännu finare och mer smekande än förr. Allt oftare och
längre dröjde också hans blickar vid staden, som nu blef
mörkare i den snabba skymningens dager af djupnande
klar-grönt vatten, medan natten vältrade sig in från västerns
svartblåa höjder.
”Faror hota den,” tänkte han, ”faror hota allt som
lefver. En evig strid är nuet, och jag vill vara med däri,
för att också vara med i det förflutnas sköna saga. Hvad
är det, som håller min stad så lysande ung i solen, om icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
