Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
särskild infattning till hvar och en, att vara färdig en om
dagen.
På kvällen stod Don Juan i magnoliasnåret och sjöng,
mycket sakta, långa och eldiga redondillas, medan Marcela,
som på en kort tid utvecklat sin naturliga talang, till svar
improviserade hela poem, hvilka gjorde henne själf stolt
och lycklig. Sedan de sagt ungefär allt, hvad som kunde
sägas om Amor, solen, svartsjukan och det halfva Jif, eller
egentligen död, hvaraf de båda ledo i frånvaro af hvarandra,
gjorde Don Juan en lång förklaring.
”Den lycka, som fängslar mig här, är den afgörande för
mitt lif,” sade han. ”Jag har irrat förr, jag har många
gånger tagit miste, men nu står jag inför min kärleks norr,
den fasta och orubbliga polstjärnan. Jag har anat det jämt,
och min verkliga kärlek har jag sparat, ren och obesmittad
i mitt inre. Se, jag har en klenod här, denna röda sten,
flammande i mörkret, som ett hjärta i lågor. Den är ensam
och utan make i världen, den är skönare än hvarje annan
rubin. Den klenoden har jag jämt burit på mig, jag har
blott velat ge den, där mitt hjärta funnit en värdig sig själft
och värdig den. Nu ger jag den utan tvekan, nu bönfaller
jag att ett ögonblick få ligga vid edra fötter och räcka er
den. Med den ger jag allt.” Och mycket mera sade han,
bland annat, att han omedelbart efter den stora kyrkofesten,.
då han hoppades få göra bekantskap med hennes släkt,
skulle framträda öppet som friare.
Dona Marcela blef helt naturligt mycket nyfiken på att
se den klenoden och äfven rörd öfver hans ord. De voro
vältaliga, de gjorde henne mycken ära och äfven honom,
ty något vackrare än ett helt lifs sträfvan efter fullkomlighet.
som mynnade ut hos henne själf, hade hon svårt att tänka
sig. Hon hade äfven vid dagsljus funnit behag i Don Juans
yttre, ansåg hans ögon vara vackra och uttrycksfulla, hans
figur ungdomlig ännu och hans dräkt rik. Hon fann det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
