Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Q-...O • ‘...-o .. o •.. O’.-.. Q .,.. O.
Per Hallström
herrarna lyckönskade deras fäder till dylika underverk och
fenixar af skönhet och dygd, men Don Manuel för sin del
var så upptagen af ett nytt fynd han gjort, den allra bästa
pärlan i hans samling, ett grekiskt mynt från Sagunto, att
han icke gaf mycket akt på något annat.
Med ens blef där dock en rörelse i salen, som gjorde
det glesare ikring de tre väninnorna och tillät dem att sakta,
så fort som ett passande beteende och deras stela dräkter
tilläto det, närma sig hvarandra. Det var Don Juan de
Marana y Tenorio, den beryktade främlingen, som trädde
in och med ledigt behag hälsade på dem han redan kände
och af dessa gjordes bekant med de öfriga.
Hur vacker och imponerande han såg ut, det kan ingen
föreställa sig, som icke haft den förmånen att vara samtida
med honom och träffa honom. Hans något glesa hår låg
doldt under baretten, och den gnistrande diamantagraffen
afledde hvarje tanke därpå. Hans tillbakasluttande panna
låg klar och jämn och nästan vördnadsbjudande, isynnerhet
genom att han bar hufvudet så högt. Hans utstående bruna
ögon täflade endast med hvarandra i glans och stolt
säkerhet, hans läppar logo vårdadt och förtrollande. Sina händer
och armbågar förde han som ingen annan, och de spetsar,
som prydde hans hals och bröst, voro mer bländande hvita
och fina än några, som voro att se. Det enda, som kunde
invändas mot honom, var att hans vador, trots de mycket
strama och mörka sidenstrumporna, voro något för kraftiga
för en man med hans börd och pretentioner.
Lysande och segrande gled han mellan grupperna,
stannade vid hvar och en ett ögonblick och vände sig så till
nästa; hans rörelser antogo härigenom banan för en
himlakropp som, roterande kring sin egen härlighet, skrider fram
bland de mindre ljusen. De trenne unga damerna iakttogo
honom med ännu mer glädje än alla andra; de andades i
korta drag, som darrade af förväntan, så vände de sig med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
