Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
O .. o O •... O . O -./O’ *.. o a ...O’ ’.. o - o o •• ’O
och åt med långsam öfvertygelse, medan han då och då
hjärtligt njöt af ett glas porter. Han hade förut med samma
uppskattande inledt måltiden med en sup, försiktigtvis endast
en, och såg nu i behaglig värme, hur karaffen vandrat
öfver till ett par andra karlar vid bordet midt emot, hvilka
icke hade råd att äta något utan nu med upprepade doser
bedrogo sin hunger på ett sätt, hvars följder voro lätta att
förutse.
Mannen hette Jansson; så kallades han af alla som
kände honom. Han hade naturligtvis förnamn också, till
och med fyra stycken, hvilka stodo på hans prästbetyg, och
som han vid yngre år på anfordran brukat repa upp tillika
med siffran af lefnadsår och det han härnäst skulle fylla.
Vid det första af dem i stiliserad form benämnde honom
folk den tiden. Men nu var han en trettio års man, som
icke berodde af någon utan till och med, tack vare bara
sig själf, var nära nog bärgad; hans mor var död och hederligt
begrafven — han löpte således ingen fara att någonsin kallas
annat än Jansson, möjligen med ett allt bestämdare "herr"
i perspektiv.
Jansson hade orsak att för dagen känna sig mer än
vanligt nöjd med sig själf och nästan allt annat och gjorde
därför så. Han hade afyttrat ett parti hö, köpt på
spekulation, och gjort det som en hel karl. Han hade icke kunnat
undgå att imponeras af sina nyvunna bekanta, de ansedda
fodermarskerna, hvilkas bredbenta och tjockmagade värdighet
redan började afspegla sig i hans egen hållning, men sina
intressen hade han värnat mot dem och kunde därför icke
heller låta bii att imponeras af sig själf. Han kunde icke
hjälpa, att han satt och byggde luftslott, stödda på enklare
räkningar med fingrarnas tillhjälp, och att detta kom maten
att smaka ännu bättre och dref upp blodet i hans hjärna,
så att tankarna togo en större djärfhet än annars och en
nästan oroande snabb gång. Detta yppade sig dels i en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
