Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.O* -.. O *.. O ... O-... o• 0 ’ ..-o-...O0 O
–- ————— –––––-——–––—...........
Per Hallström
Jansson kunde icke tänka sig ett giftermål med henne, icke
ens om han ej redan haft ett tycke, hvilket han i detta
sammanhang erinrade sig — nej, men en kort och en smula
lastbar historia, icke alltför dyrbar, halft nöje och halft plikt
mot honom själf med sin ungdom ännu och sina ljusa
utsikter. Han gjorde några förberedelser genom att vrida sitt
skägg, under det han följde flickans bråda rörelser, men
hans tankar hunno icke komma med utan sysslade långsamt
med det nämnda tycket.
Det var en bonddotter vid namn Augusta, icke just
hvad man kallar bondflicka för det, barn af välbärgade
föräldrar, med godt sätt och rykte, som, ehuru hon icke behöfde
det, lämnat hemmet för att på en gång vinna förtjänst och
vidare uppfostran som klädsömmerska. Jansson hade känt
henne flera år, hade mycken respekt för henne, beundrade
hennes goda förstånd och karaktär och själfsydda dräkter
och höll af både detta och mera till, så att han lugnt men
varmt tänkte på ett lif vid hennes sida. Han erinrade sig,
att han skulle fara förbi hennes föräldrars brygga, men fann
vid närmare begrundande ringa sannolikhet för att Augusta
skulle vara där eller öfverhufvud taget på landet. Ännu
mindre kunde han stanna vid den angenäma möjligheten, att
hon kunde finnas på båten under utresan. Visserligen hade
man icke lagt ut ännu, och ännu hörde han folk stiga på
landgången just öfver hans hufvud, men denna årstid
stannade hon antagligen i Stockholm.
De båda målaregesällerna voro kuriösa gossar att se
och höra på så där litet från ofvan efter maten. Med sina
okammade lockar och fläckiga kläder liknade de strykare,
de hade ingen styrsel i kroppen, de sågo skygga ut och
funno omgifningen för fin. Nu började de dock bli så glada,
att det förtroliga talet icke längre var dem uttrycksmedel
nog. Det var första gången de träffats, och de skulle bli
arbetskamrater; för två unga och hänförda sinnen, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
