Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Hvem menar du? Hvarför?”
”Du vet ingenting om honom. Jag tycker ej om det.”
Mera kunde hon ej säga, ty att ens snudda vid hvad
som varit dem emellan, det var att öppna hela sin själ, hela
sitt sår. I och med detsamma skulle allt mellan henne och
mannen varit slut, och hon hade ju sin plikt och sin ed.
Nils blef för första gången misslynt öfver henne.
”Det är min sak,” svarade han. ”Han har sagt mig,
hvad han behöfde. Mitt löfte har han för resten också.”
Därmed förstod hon, att ingenting kunde ändras i
beslutet, och att hon hade att finna sig, hur omöjligt det än
föreföll. Hon låg hela natten vaken och grubblade.
”Kanske går han af sig själf,” tänkte hon. ”Nej, det
gör han icke. En gång ha vi skilts åt. Nu gäller det för
alltid, för lifvet och för döden. Men min plikt är att jaga
honom dän, antingen där är hopp eller icke. Som det nu
fallit sig, får icke ett ord växlas mellan oss. Icke med en
min får det visas, hvad vi varit för hvarann, hvad vi äro
för hvarann. Nu är tiden förbi, då ord kunnat hjälpa.
Det är eld emellan oss, och hur den än bränner och gnager,
får icke en åtbörd visa smärtan.”
V.
På morgonen var hon hvit af trötthet, men höll sig rak
och skötte sina sysslor. Åt den främmande mannen sade
hon icke ett ord, när hon räckte honom hans kost med de
andra.
Det sved till i hans inre af undergifven sorg, och gåfvan
blef honom förödmjukande och tung i handen.
”Jag misstog mig nog,” tänkte han; ”det i går var bara
en dum dröm. Det är väl harm hon känner. Men om jag
är henne likgiltig, då gör henne min härvaro föga mot hvad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
