Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Per Hallström
Så blef hans korta lefnad till en ständig strid, ty han,
som så mycket älskade, hade hatet mot det dubbelt
oförstådda omkring sig. Hade han lyckats öfvervinna detta,
skulle han ändå haft striden kvar inom sig själf. Därför var
hans död vid så unga år icke sorglig, den syntes med
detsamma icke så. När hans vänner på stranden af hafvet
nära Livorno brände det lik, som vattnet gifvit tillbaka, och
lågan, gul af saltet, flammade högt mot hans älskade skyar,
då tycktes det dem, att denna ande af eld och luft bara
kom till sitt rätta hem däruppe i syskonleken af vind och
vatten, af dag och natt, som han diktat om. Att hans hjärta
icke ville förkolnas med det andra, det var dem symbolen
på, att hans sång skulle iefva kvar härnere, medan allt det
öfriga af honom nu var ljus i ljuset, sus i vinden, hvila i
nattens stillhet.
När jag kom fram till kyrkogården, var där en vacker,
icke längre ung kvinna med lugna, bruna ögon som öppnade.
”Shelleys graf, herre? Ja visst. Däruppe vid muren,
rakt fram,” sade hon och slöt till gallerporten efter mig.
Där var jag ensam med cypressernas kalla, mörka tystnad
och gick fram därunder med lätt bäfvande steg och fann
genast stället.
Där var stenen med namnet och inskriften: hjärtanas
hjärta. Där under akantusbladen och violerna som icke
buro blommor nu, i skymningen vid den höga muren, i
kylan under dessa svarta träd som här var dystrare, fuktigare,
stelare, än jag sett den förr, där låg det sista af honom som
kunde gripas af människohänder. Mer död än jag visste,
mer död än jag tänkte mig, var han i denna köld, i denna
ensamhet, i denna mörka lund af orörliga kronor. Och
här. medan jag grep om det närmaste trädets stam och kände
den så kall och hård under fingrarna, rann mig i minnet
hemligheten med hans död. det som aldrig blef och aldrig
blir förklaradt. Han seglade ut med en god vän från Lerici
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
