Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kvinnor
hårdt mot barmen, men där brann
mellan deras fingrar sprungna
purpurglöden.
Röda blom ur hjärtats grodd,
skörden, som ni födts att bära,
mö och moder!
Hvar er gåta mig betrodd
kände jag, och sällsamt nära
jag förstod er.
Där, blott där ert väsens ord,
solen, som ert mål förgyllde,
ni som stredo!
Där var allt, som kved mot jord
i er sorg och ögat fyllde,
när ni ledo.
Trängtan blott att helt sig ge,
att åt eldens glöd sig skänka
och förbrinna,
blind af ljusets prakt ej se,
icke vilja, icke tänka,
helt försvinna,
Slutas tätt och mjukt i famn,
lefva sagan om, den gamla,
evigt unga,
le mot åtrådt modersnamn,
när mot knäna händer famla,
röster sjunga.
Det var hjärtats djupa skri,
det var lifvet hos er alla,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
