Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Per Hallström
Det var hvar en välkänd stämma.
Det var kvällens skratt vid brunnen.
Det var syskonkretsen hemma.
Det var vännen, tidigt funnen,
han hvars hand kring hennes midja
ledt bland vårljus björk och vidja,
skulle leda inför Herran
fram mot lifvets fröjd och tunga,
mot gemensam graf i fjärran,
när ej mer de voro unga.
En gång så, i tankar fången,
satt hon drömmande i glansen.
Det var nära solnedgången.
Glittret sken i ögonfransen.
Dubbelt lätt är då det lätta,
helt löst upp, där strålar spela.
Dubbelt tung är fjällets hätta,
dubbelt mörkt och stelt det stela.
Skälikon, tjudrad nyss i fjäset,
ringde långsamt med sin klocka,
och från fjärran kyrkonäset
drömde Marit toner locka,
svingande från rep som sträcktes
bröllopsglädjen, bröllopssången
ut, tills världens gränser räcktes.
Det var tätt vid solnedgången.
Någon stod med ens helt nära.
Han, han själf med ljus i dragen!
”Sent jag hunnit fram, min kära,
fast jag vandrat halfva dagen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
