Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
O"’*., o ’-...O-... o-.-. O’•..o* O . - o ...O-’...-©’- . O’-.O–., o–.. 0–..0.
Per Hallström
hade mycket ej att säga.
Far var tyst, som fäder pläga.
Marit kände bröstet trycka
men man talte blott om lycka.
Gossar redde hennes stuga,
läto dörrens björkar buga,
täckte rikt hvad förr var naket,
hängde önskekvist i taket.
Kvinnor läto bordet digna.
Prästen stod tillreds att signa.
Medan ståten så blef värdig,
skulle bruden klädas färdig.
Jungfruflocken förde henne
under skratt bak vidjesnåret,
tvådde kyligt hals och änne,
löste lockig länk i håret.
Ny och prasslande föll dräkten,
tätt till arm slöt styfnad linning,
och den gråast var i släkten
lyfte högt på Marits tinning
kronan, glittergul med granna
stenar öfver snöhvit panna.
Kall som skatt, den jord fått hölja,
kall som blom, i daggen tvagen!
Kedjans kalla kors och sölja
skälfde till för hjärtesiagen.
Sällsamt tung var hela ståten,
blek var speglad bild i brunnen,
och i brudens blick stod gråten,
medan löjet frös om munnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
