Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Erik Axel Karlfeldt
har jag tänkt på er kamp, på ert torftiga bröd:
har jag rätt att begära mer?
Det har svalkat som bad i den strömmande alf,
när mot lustan jag kämpat mig trött,
det har lärt mig att rädas mitt eget kött
mer än världens ondska och satan själf.
Mina fäder, jag ser er i drömmarnas stund
och min själ blir beklämd och vek.
Jag är ryckt som en ört ur sin groningsgrund,
halft nödd, halft villig er sak jag svek.
Nu fångar jag toner ur sommar och höst
och ger dem visans lekande röst;
låt gå, det är också ett värf.
Men klingar det fram ur min dikt någon gång
en låt af stormsus och vattusprång,
en tanke manlig och djärf,
finns där lärkspel och vårljus från fattig hed
och suckar ur milsdjup skog —
ni ha sjungit det tyst genom många led
vid yxans klang, bakom fora och plog.
* * *
^ DRÖMD LYCKA.
Ur mitt fattiga, mörka lif,
ur min ensamhets långsamma natt
höjer jag sången om dig, mitt vif,
min forstligt glimmande skatt.
Med flygande pänsel jag målar
din bild i drömmarnas stund,
en bild af skimmer och strålar
på furuskuggornas grund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
