Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Löskekarlarnes sång
Nu äro smärtorna som ris förbrunna
i all den heliga och stora glöden.
Jag lef ver — flöden
af ungdom flamma upp ur årens bränder,
och mot det rika lifvet och dess öden
välkomnande jag sträcker mina händer.
jag är bekant med nöjet och med faran,
min röst var hörd i visan och i psalmen,
och tidigt fick jag värfning i den skaran,
som delar bragden och försakar palmen.
I skördetider
jag sökte drömögd blåklint mellan halmen
och följde afundsfri till andras lider
de höga lassen, sjungande vid skalmen.
Syn mig en fana, mör af mina nejder,
att jag må bära den med stolta händer
i glädjens festspel och i vredens fejder
bland goda löskekarlar, mina fränder.
Syn lejontänder,
passionens rosor, smäktande jasminer,
syn hvar symbol, som männers hjärtan tänder,
så långt som vinden går och solen skiner!
Vår flock är dömd. Dess del vardt allt för mycken
af märg och saf, af lifvets eld och sveda.
Vi kräfde allt och fingo lumpna stycken;
hur vardt ändå i gamman vänd vår leda?
Bland höstens smycken,
när andra kysste våra vårars brudar,
vi skreko lycka till och höjde drycken
och förde dansen, skämtande som gudar.
*20y
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
