Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Erik Axel Karlfeldt
Den hägg, hvars hvita kvist du bär,
skall aldrig blomma ut
och sätta kart och svarta bär,
forr’n allt är svart och slut.
Den sista lärka, som förstått
vår lyckas morgonröst,
har slutit näbben, forr’n hon fått
en frostfläkt i sitt bröst.
Och grinden till den gröna ås,
där aftonskymning teg,
är stängd med evighetens lås
för kärleks fromma steg.
Vår kärlek var de andras lik
i parens långa rad,
var dunkel jord och himmelrik
och sörjde och var glad.
All mänsklig ting är bräcklighet
och mänskors kärlek helst,
men tänk: från synd och äcklighet
vardt vår för evigt frälst.
Knappt har jag sett dig kvinnligt varm
vid månskenskvällens dans,
knappt har jag lagt ännu min arm
kring tröjans hvita frans.
1 dagg och renhet utan sot,
af ingen hand berörd,
så skall du stå för mästarns fot,
du blåklint i hans skörd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
