Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med en ros, som han ej ger igen.
Denna rosen var min lefnads blomma.
Vågens flykt skall länge gå och komma,
blomman aldrig återkommer den.
Går.
Scen 2.
Ett mörkt fängelse.
Ambjörn
ser sig omkring och tager därefter ur fängelsedörren ett papper, hvilket han
uppvecklar och betraktar.
Än är blott skriften purpur, ej af eld.
Har väl den lede trollman gäckat mig?
Rödhårig var han. Anletet var kalkhvitt,
och ögat, likt en glödgad gråstensflisa,
jämt blinkande på sned. Jag nästan tror
det var han själf. Nå — nie silfvermark
jag honom gaf för konsten att förskrifva
sig åt en viss — likgodt — som rår där nere
och här — ger guld och makt och frihet.
En evighet för blott en dag af hämnd,
det är dock något för dig, gamle farbror!
Betraktar åter papperet.
Med blod jag skrifvit. Då det byts i eld,
vi äro ense. Hvarje kväll jag väntar
de små lysmaskarna från afgrund se
sin dans på bladet börja, men förgäfves. —
Man sagt, det rätta växlingsstället vore,
för slikt förbund, en hemlig kyrkdörrsspringa.
I brist däraf, till bytesrum jag valt
ett hål i dörren där till fångkapellet.
I kväll jag —
Går till dörren. I detsamma öppnas den och Ignatius sticker in hufvudet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
