Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Erik.
Ja, det hoppas jag; blott inte Herrens straff kommer
öfver mej för det jag fällde så hårda ord mot min far. Det
var mycke illa gjordt af mej; men jag blef så het.
Anna.
Tror du ändå, att vi nånsin ska ha nån glädje, om vi
få hvarann emot dina föräldrars vilja? Du kommer visst
att jämt gå och sörja. Nej, då är det bättre att du lyder —
tag Britta ...
Hon vänder sig bort att dölja tårarna.
Erik.
Anna, tala aldrig så! Hellre vill jag bli olycklig på
hvad annat sätt som helst än att bli det med Britta. Men
jag hoppas än, att allt ska bli godt. Hvad jag nu mest sörjer
öfver, det är att jag ska fara ifrån dej.
Anna.
Fara ifrån mej? Hvarför det, och hvart?
Erik.
Jag vet inte hvarför far har bestämt, att jag i morgon
bitti ska resa bort till gamla mormor min på en tid ...
Anna.
Så långt? Herre Gud, då får jag visst aldrig se dej mer.
Erik.
Jo, kära Anna, vi ska inte misströsta, utan vara vid
godt hopp. Nu måste vi skiljas; jag ska rusta mej till resan.
Sång.
Nu far jag bort så långt, långt från allrabästa vännen min;
månn aldrig nånsin mer på jord jag skådar dig?
En hjärtans sorg och vånda stiger upp allt i mitt sinn,
ty sjunger jag i dag så klagelig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
