Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Scen 5.
JOHAN FLEMING. OLOF KLAESSON.
Johan Fleming.
Hör på ett ord, min bror!
Vi varit nu en tid ej riktigt goda
uppå hvarandra.
Olof Klaesson.
Jag det märkt förväl;
men kan ej därtill hitta på ett skäl.
Johan Fleming.
Mitt felet är. Jag vet ej, men en misstro
till dig, till mig, till allt mig fatta vill.
Hvarföre skulle Sigrid väl och mig
man för hvarann bestämma? Väcka så
uti min själ en fåfäng eld til! lif!
Kall, sluten, bort hon drager sig för mig.
Om någon ann hon älskar, är det dig.
Tag henne då, gör slut på mina tvifvel
och gif mig ro! Er lycka skall bli min.
Olof Klaesson.
Är detta skälet till vår position?
Må hin all kärlek ta, som kastar så
ett själfviskt grand i vänskaps klara blick
och här oss bägge hållit nu till narrar!
Jag Sigrids älskare! Ja, om hon vore
en fri och munter borgartös, då kunde
jag väl ha vågat på en hemlig kyss.
Hon älska mig! Den allvarsamma, vackra
och stolta flickan! Gå och säg åt henne
det ordet blott, hon skrattade dig ut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
