Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
c
Daniel Hjort.
Lär mig glömma, — hvad?
Johan Fleming.
En fåfäng känsla.
Daniel Hjort.
Ack, hvad ni är god!
Ha, ha, hvad det är lätt att vara god.
Stiger upp och går.
Johan Fleming.
Det ligger något sällsamt, onaturligt
i hans förändring, som jag ej förstår.
Där speglas något brustet i hans blick
och ännu mera hörs det i hans tal.
Dock hvarför skall jag tänka uppå honom,
slog han ej af min vänlighet med hånfullt
och bittert löje. Bäst är att ej märka
på honom. Egenkärlek är hans sot
och andras liknöjdhet dess bästa bot.
Scen 6.
JOHAN FLEMING. ARVID STÅLARM. EN OFFICER vandrande på
muren. Senare EN PARLAMENTÄR.
Officern.
Den slup, som nyss med underhandlingstecken
mot slottet lade, nu helt nära står;
nu lägga de vid muren till.
Stiger ner från muren.
Johan Fleming.
Hvad vill man?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
