Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
O! att vi aldrig känt den lumpna känsla,
som svaga mödrar närt oss med som spenbarn;
som drifver barnet att sin fader hylla,
att såsom yngling vörda än hans svaghet
i gråa hår och skydda dem för skymf:
den svaga känsla, hvilken högst i dårskap
dock stiger, då den böjer undersåten
för kungen ned att honom dårligt dyrka
som landets fader och sin äras borgen!
O! att vi kväst den, såsom hertigen,
som alla andra, och vår egennytta
sått ner i upprorsandans feta jordmån
och skördat där vid packets jubel nu; —
då hade vi ej öfvergifna stått
med bruten lit och ensam, sviken tro!
Ebba Fleming.
Är det väl Stålarm, Stålarm, som så talar,
det finska ridderskapets pelare,
vår konungs stöd, Klaes Flemings vän och Finlands
själfständiga och fasta svärd!
Stålarm.
Tack, Ebba!
Jag har ej sofvit uppå tvenne nätter.
Bort, bort, du svaghet; kungen kallar dig!
Upp, trötta tanke, eftervärlden manar;
natur, jag vill besegra dig!
Till Olof Klaesson.
Hur var det?
Vår krigshär slagen är. Då hvilar allt
på oss allen. Dock, ännu låt oss hoppas
på hjälp från Polen.
Officerare inkomma.
Här befälet kommer,
som hit till sista råd jag sammankallat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
