Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som vänners. . . Ha! Du blinkar, dödsens svärd,
som hänger öfver tusen hufvuden
på spindeltråden af min svaga vilja!
Nej, nej! Därför blef jag ej född, därför
ej forsar de förtrycktes blod med storm
från hjärta upp till hjärna genom mig.
I afgrunden har himlen dykat ned
ny kraft att hämta upp till brustet världsskick.
Så fyll då, hämnd, min själ så med din ande,
att intet annat utom dig den vet!
Håll, vilda hat, håll fast vid hjärtats rot
och lär det endast slå på din befallning!
Scen 7.
DANIEL HJORT. ARVID STÅLARM. OLOF KLAESSON. JOHAN
FLEMING. EN VETERAN inhämtande vinbägare.
OFFICERARE. Senare SIGRID.
S t å 1 a r m
i samtal med en ofticer.
När jag var barn, en tvillingsbror jag hade,
som dog helt späd ännu. Jag minnes hur
jag bad uppå hans graf att bli förskonad
ifrån att komma i den svarta jorden.
Rätt sällsamt, att hvad flyktigt, oförståndigt
som barn vi önskat, ofta sen besannas; —
ty nu vi resa genom luften rakt
en ginväg öfver jorden bort från lifvet.
Räck bägarn hit! Skål, trogna krigskamrater,
för hedern, lifvets vin och ärans pärla
i botten uppå lifvets bägare! —
Alla dricka.
Sjung, Olof, sjung för oss en munter visa!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
