Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
O bristen, kedjor, rämnen, hvalf, af bäfvan
för den förbannelse, jag slungar ut
mot dessa bödlar, brottslingar, tyranner!
Du håller, kedja! Lumpna, usla järn,
du är mer stark, mer evig än min ande!
Ha, ha, ha, ha! — Hör, huru hvalfven skratta
åt mig, åt mig. O, död! Tag detta lif!
Hölj eftervärldens vanfrejd öfver mig,
men rädda, rädda hertigen och folket!
Ej svar, ej tröst! — Blott som ur annan värld
kanonen doft igenom hvalfven suckar.
Mitt hufvud är så trött, min tanke svindlar.
Frid, frid!
Faller i vanmakt mot pelaren.
Scen 10.
DANIEL HJORT. JOHAN FLEMING. ARYID STÅL ARM
med en brinnande fackla i handen.
S t å1 a r m.
Här har du facklan. Redan man från borggår’n
oss trängt till slottets dörrar. Hertigen
själf stormar fram. På borggår’n står han redan.
Så snart du hör i hvalfgången signalen,
tänd an de där. Farväl!
Går.
Scen 11.
DANIEL HJORT. JOHAN FLEMING.
Johan Fleming
lyser med facklan på Daniel Hjort.
I vanmakt fallen!
Naturn är alltför god.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
